Böcker

Det Vilda Hoppets Geografi

Utkom den 14 mars 202

  I Det vilda hoppets geografi utforskar Anita Goldman vår relation till naturen – ett förhållande som präglas av dominans och exploatering. Hon undersöker en civilisation i krig mot jorden eller en civilisation upptagen av krigföring mot jorden, där vi slagit allt levande under oss. Men naturen svarar nu tillbaka med stormar, torka och en massutrotning av arter, medan mänskligheten står förvirrad inför konsekvenserna och söker vägar framåt.

Goldman menar att det planetära nödläget är resultatet av den västerländska kulturens natursyn. För att förstå och möta vår tids stora utmaningar måste vi analysera hur vi genom historien har tänkt och talat om naturen, och hur detta har format vårt sätt att leva i och påverka den väv av liv vi är en oupplöslig del av.


I boken tar Goldman läsaren på en tankeväckande resa genom historien och världen. Hon reflekterar över allt från skånska agrarreformers påverkan på landskapet och sociala strukturer, till den amerikanska romantiseringen av vildmarken. Hon granskar också hur trädgården har blivit en symbol för kontroll och makt, och hur jordbrukets utveckling hotar planetens framtid. Genom bibelns berättelse om människan som den första trädgårdsmästaren söker hon efter rötterna till vår separation från naturens väv.

Med poetisk och analytisk skärpa skisserar Goldman konturerna av en annan möjlig framtid – det vilda hoppets geografi – där vi återknyter till naturen och bygger en hållbar samexistens med den.

OM JAG SÅ MÅSTE RESA TILL LOS ALAMOS— NYUTGÅVA, NYTT FÖRORD

I dokumentärromanens form ger Anita Goldman sin engagerade och högst personliga gestaltning av de personer, den tid och de omständigheter som ledde fram till skapandet av atombomben. Hon tar oss med på en resa till Los Alamos i New Mexico, med särpräglad natur och uråldriga indianska traditioner sida vid sida med det som fortfarande är ett av världens största centrum för kärnvapenforskning.

"Staden var en gång så hemlig att den inte fanns. Jag åkte dit eftersom jag fascinerades av berättelsen om den grupp av unga, attraktiva, intelligenta och internationella människor som mitt under brinnande världskrig och i allra största sekretess kom samman på en ökenplatå i sydvästra USA med uppdrag att framställa världens första atombomb.

De utgjorde en idealistisk ung elit som ville bekämpa nazismen. Men vad hände när fascinationen för vetenskap och teknik gick före
moralen? Vad hände med de unga kvinnor som födde barn medan deras män arbetade med att framställa det mest dödsbringande vapnet i mänsklighetens historia? Och hur gick det sedan för Los Alamos barn?

Vi är alla Los Alamos barn, vi lever med arvet från Los Alamos, vi lever i atomåldern. Vad betyder detta för vårt förhållande till naturen och till framtiden? Hur påverkas våra kroppar och våra själar av att leva under utplåningshot? Kan kärleken överleva i en värld där kärnvapenkriget alltid är på hårsmåns avstånd?

Jag åkte till Los Alamos eftersom det är min övertygelse att vi måste förstå Bomben som tankesystem för att kunna avrusta vårt tänkesätt, demilitarisera vårt inre och påbörja en annan, mer livsbejakande, berättelse.

OM STENARNA KUNDE TALA I PALMA DE MALLORCA

I dag trampar miljontals turister runt på Palma de Mallor­cas gator, men få känner till de dramatiska och fasansfulla händelser som utspelades här för mer än tre hundra år sedan. Trots att de ägde rum i slutet på 1600-talet, väcker de aktuella frågor: Varför är minoriteter så hotfulla för majoriteten? Vem hör till och vem måste utstötas? Vem är hjälte och vem är förrädare? Vad är sanning och vad är lögn?

Det finns få författare i Sverige som har samma spänn­vidd som Anita Goldman, samma förmåga att gå på djupet i sina ämnen. I sin nya roman har hon med hjälp av doku­ment och studier på plats återskapat vad som hände i maj 1691, då judar som konverterat till kristendomen hundra­tals år tidigare, brändes levande för att de hållit fast vid sin tro och sin kultur. Men trots de grundliga och grymma ansträngningarna att utplåna judendomen, lever familje­namnen kvar än idag.

I Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca skildras tortyrseanserna, förhören och straffens fullbordan, men också modet och fegheten, rädslan och kärleken, tron och tvivlet hos dramats huvudpersoner.

Och handlingen utspelar sig i epicentrum för turismen i Palma.

JERUSALEM & JAG

“Jag gifte mig i Jerusalem, jag fick två barn här, jag hade ett hus i Staden och en trädgård, jag lärde mig hebreiska och i Jerusalem har jag skrivit ett flertal böcker. Men jag har aldrig skrivit om Jerusalem, för hur skriver man om världens mest omskrivna stad?”

Jerusalem är staden som sägs vara helig. Men hur kan en stad vara helig? Vem vågar ställa frågan? Och hur blir svaret? Jerusalem är den eviga fredens stad, men så kluven mellan palestinier och israeler, mellan religiösa och sekulära. Jerusalem är de stora berättelsernas stad, men i denna bok fokuseras på den enskilda människans liv och värdighet, mitt bland minnesmärken och myter.

I en förtätad blandning av självbiografi och essä tecknar Anita Goldman ett annorlunda porträtt av Staden femtio år efter sexdagarskriget. Jerusalem & Jag är en kärleksförklaring till hebreiskan, till dess poeter, profeter och författare, till dess kvinnliga röster.

KÄRLEKSKURSEN

Kärlekskursen är en annorlunda kärleksroman. Efter att ha blivit lämnad av sin man sjunker Katja ner i en djup sorg. Hon är en vass och framgångsrik debattör, har alltid varit högpresterande och driven sedan barnsben, men nu är det som om hennes gråt aldrig vill ta slut, hon känner att hon är på väg in i ett svart hål. Till slut når hon en punkt då hon måste söka hjälp.

I mötet med terapeuten S. gör Katja en lång resa ner i sitt inre, det väcks minnen och upplevelser, men även en stark åtrå. Den från början så strikta terapeutiska relationen präglas alltmer av Katjas kärlekslängtan och snart blir de två älskande – något som de båda vet är ”förbjudet”.

Men relationen dem emellan ger också Katja ny styrka att hitta den hon är – samtidigt som hon ”skriver ut” S. ur sitt liv får hon en fördjupad självinsikt. Hon skapar sig ett nytt liv – hon kallar det I Guds kök – där de kunskaper hon vunnit om sig själv, sin bakgrund och sitt behov av kärlek får ett nytt uttryck.

OM JAG SÅ MÅSTE RESA TILL LOS ALAMOS

I dokumentärromanens form ger Anita Goldman sin engagerade och högst personliga gestaltning av de personer, den tid och de omständigheter som ledde fram till skapandet av atombomben. Hon tar oss med på en resa till Los Alamos i New Mexico, med särpräglad natur och uråldriga indianska traditioner sida vid sida med det som fortfarande är ett av världens största centrum för kärnvapenforskning.

“Staden var en gång så hemlig att den inte fanns. Jag åkte dit eftersom jag fascinerades av berättelsen om den grupp av unga, attraktiva, intelligenta och internationella människor som mitt under brinnande världskrig och i allra största sekretess kom samman på en ökenplatå i sydvästra USA med uppdrag att framställa världens första atombomb.

De utgjorde en idealistisk ung elit som ville bekämpa nazismen. Men vad hände när fascinationen för vetenskap och teknik gick före moralen? Vad hände med de unga kvinnor som födde barn medan deras män arbetade med att framställa det mest dödsbringande vapnet i mänsklighetens historia? Och hur gick det sedan för Los Alamos barn?

Vi är alla Los Alamos barn, vi lever med arvet från Los Alamos, vi lever i atomåldern. Vad betyder detta för vårt förhållande till naturen och till framtiden? Hur påverkas våra kroppar och våra själar av att leva under utplåningshot? Kan kärleken överleva i en värld där kärnvapenkriget alltid är på hårsmåns avstånd?

Jag åkte till Los Alamos eftersom det är min övertygelse att vi måste förstå Bomben som tankesystem för att kunna avrusta vårt tänkesätt, demilitarisera vårt inre och påbörja en annan, mer livsbejakande, berättelse.”

LJUSBÄRARNA

Ljusbärarna handlar om människor som lever ett fullständigt engagerat liv, de tar sin passion för Gud, för den andliga upplevelsen och för sina medmänniskor på fullt allvar – och handlar därefter. De är människor som inte lever livet för halv maskin.

I boken presenterar Anita Goldman tre gestalter som representerar ljus, hopp och glädje i en värld som vi många gånger uppfattar som mörk och hotfull. De är människor som bär med sig ett inre ljus i de svåraste av situationer – krig, förtryck, folkmord, fattigdom, utsatthet.

Ljusbärarna bygger vidare på det tema som Anita Goldman tog upp i Guds älskarinnor. Där behandlade hon andlighet som den inre upplevelsen av ljus, ett gemensamt drag hos kvinnliga mystiker. I Ljusbärarna ligger fokus på hur denna andliga erfarenhet kan bäras ut i världen, med andra ord omsättas i aktiv handling. Författaren ger exempel ur sitt eget liv och för en lågmäld diskussion med läsaren om hur vi kan låta oss inspireras av ljusbärare omkring oss.

GUDS ÄLSKARINNOR

Mystiker som dånar av kärlek till Gud eller kvinnor som väljer en gudomlig brudgum framför en världslig ses genom historien och i alla delar av världen. Många menar att det är frustrerade kvinnor som lever ut en förbjuden eller underkuvad sexualitet.

I Guds älskarinnor låter Anita Goldman oss möta några av dessa färgstarka människor. Skillnaderna mellan 1500-talets Teresa av Avila och Etty Hillersum i 1940-talets naziockuperade Amsterdam är mindre än de mellan Etty och sekulära kvinnor i hennes samtid. Ändå är Etty en mycket modern och självständig kvinna som levt med fria yrkesval och en fri sexualitet.

Åtrån pulserar i denna bok. Den är laddningen i mötet mellan människan och världen, mellan människan och Gud. I en avsakraliserad värld är inget längre heligt, men för de hängivna sångarna är allt heligt, allt Gud. För Etty ett fält av lupiner bortom avlusningsbarackerna, för Hafiz en hund som gläfsande av glädje slickar hans hand, för Akka Mahadevi människans nakenhet, för Marguerite Porete spegelbilden i vilken hon ser Gud och för Teresa som inte längre erfar någon separation och som ”omöjligen kan tvivla på att hon varit i Gud och Gud i henne”.

JAG BOR BREDVID PARADISET

Jag bor bredvid paradiset har Anita Goldman samlat ett urval tidningsartiklar huvudsakligen från 1997-2001 kring fyra teman: moralfrågor, atombomben och vetenskapens ansvar, manligt och kvinnligt samt staten Israel. I samtliga texter finns författaren starkt närvarande på ett personligt vis – som kvinna, mor, judinna.

Texterna utgår från aktuella företeelser: böcker, filmer, teater och dagspolitik, men även från författarens egna erfarenheter och vill fungera som ett slags bränsle för tankar kring ondska, godhet, lydnad och uppror i vår tid. Författaren menar att vi för att begripliggöra Förintelsen, nynazismen, atombomben, förtrycket av kvinnor och minoriteter måste förstå ondskans upphov och analysera de “onda” gärningsmännen.

Under många år har Anita Goldman med passion och engagemang deltagit i diskussionen av denna sorts moraliska frågeställningar, t. ex. i debatten kring Lars Noréns pjäs “Sju tre”. Författaren undersöker det vedertagna och granskar de etablerade sanningarna – och hon ryggar inte för att ställa de svåra frågorna. Hon väjer inte heller för det motsättningsfulla eller komplexa, vare sig det gäller kvinnorörelsens mest omhuldade “sanningar”, vårt tvetydiga förhållande till Förintelsen, invandring och rasism eller frågan om vem som har “rätt” i vårt tids mest omskrivna politiska konflikt, den mellan israeler och palestinier.

År 2001 tilldelades Anita Goldman Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens fredspris. I motiveringen till priset framhävdes att hon “enträget fört fram stark och tankeväckande kritik mot upprustning och krig”. Urvalet i Jag bor bredvid paradiset ger en god bild av hennes modiga och engagerade författarskap.

MÅLLÖS

I Mållös skriver Anita Goldman med brutal uppriktighet, stor smärta men också med humor om de svåra slitningar som styvfamiljen dagligen konfronteras med. Styvfamiljen har idag blivit norm i den svenska vardagen, men har knappast skildrats i litteraturen. Nu får den äntligen röst och gestalt i en mycket samtida roman.

Hur skall man kunna älska världens alla folk, när det är så svårt att komma till tals med en styvdotter eller styvson? Detta frågar sig Rita Rubinstein, som vi känner igen från Anita Goldmans roman “Rita Rubinstein åker tunnelbana i den bästa av världar”, och hennes väninna Frida. Båda var engagerade kulturellt och politiskt på 70-talet, men märker hur de gamla idealen om solidaritet och gemenskap kolliderar med en krass verklighet. Med vänlig ironi skildras de komplicerade villkoren för två svenska styvfamiljer. I tänkvärda inre monologer förmedlar föräldrar och tonårsbarn växelvis sina upplevelser av livet tillsammans.

SNÄCKANS SÅNG

Varför krigar män? Är kvinnor fredligare? Hur ser den kvinnliga ondskan ut? Det kvinnliga modet och offerviljan? Varför är kvinnor beredda att offra sina söner? Hur känns det att vara svensk småbarnsmamma i Israel och vänta på att missiler med kemiska krigsspetsar skall slå ned?

Anita Goldman angriper kombinationen kvinnor och krig från alla vinklar i alla tider. Besatt, rasande, självutlämnande, humoristisk och oändligt sorgsen undersöker hon mytologiska amazoner, historiska krigardrottningar, kvinnliga terrorister, officerare och krigsförbrytare. Hon berättar om kvinnan som hon framstår i soldatens blick: den han offrar sig för och försvarar – den som samtidigt är hans främsta offer. Med samma kompromisslösa iver borrar sig Anita Goldman in i sitt eget liv: som ung pacifist i Sverige, som småbarnsmamma i Israel, som hustru till en elitsoldat, som feministisk författare i ett patriarkalt och krigförande land. Författarens eget liv blir resonansbotten för de stora frågorna, de historiska svepen. Hon diskuterar med sin make, lever med sina barn, gråter över nyheterna, forskar, funderar, angriper och tvivlar. Skönlitterär prosa blandas med intellektuella analyser, de stora sammanhangen med ”det lilla”, det egna livet. Kvinnor tydliggör oftare dessa samband. Tar dem på större allvar.

RITA RUBINSTEIN ÅKER TUNNELBANA I DEN BÄSTA AV VÄRLDAR

Rita Rubinstein åker tunnelbana mellan t-centralen och Östermalmstorg och upptäcker att hennes medresenärer bär nazistuniformer. Anita Goldman berättar om drastiska situationer där vardagen vänds ut och in, där frågor kring mod och feghet, snålhet och generositet, skuld och kärlek ställs på sin spets.

I SJÄLEN ALLTID REN: SIGRID HJÉRTEN

Sigrid Hjerten betraktas sedan länge som en av de allra främsta i den generation svenska konstnärer som på 10 och 20 talen vallfärdade till Paris och studerade hos Matisse. Att hon utsattes för en rå och oförstående kritik av sin samtid är känt, liksom även att hon hamnade i skuggan när offentlighetens starka ljus lyste på hennes kontroversielle make Isaac Grünewald. Men kring hennes personliga historia har det alltid varit tyst. Anita Goldman för, med ett hittills oåtkomligt dokumentärt material som grund, en diskussion om kvinnliga konstnärers ställning vid modernismens genombrott, om vad Sigrids bilder berättar och om de krafter som tillintetgjorde en egensinnig och exceptionell kvinnas kreativitet.

Boken möttes av ett enormt medialt intresse och såldes i stora upplagor.

Flera teaterföreställningar om Sigrid Hjertén har skapats med det unika materialet i boken som grund.

ORDEN SOM BRÄNDES

Bruria är den enda lärda kvinnan som nämns i Talmud, den stora judiska tolkningstraditionen som skrevs ned och kodifierades. Bruria levde i Israel under det första århundradet efter Kristus, då det sista stora judiska upproret mot Romartiden krossades. Kring de få historiska uppgifter som finns om denna enda skriftlärda kvinna i den väldiga talmud, har Anita Goldman byggt en fascinerande roman om en kvinna i konflikt med sin tid, med sig själv och med Gud.

STENARNAS DÖTTRAR

En israelisk soldat stenas till döds. En palestinsk skolflicka skjuts ihjäl. Det är händelser som rapporteras så gott som dagligen i Israel, Intifadans hemland. Men hur ser verkligheten ut bakom de braskande rubrikerna?

En varm skildring av förhållandet mellan mödrar och söner – en bok vars aktualitet ökat sedan den publicerades första gången 1991, och som stämmer till eftertanke. 1997 utkom hennes uppmärksammade bok Rita Rubenstein åker tunnelbana i den bästa av världar.

Stenarnas döttrar publicerades första gången 1991, och kom i en reviderad upplaga 1997 och i pocketupplaga år 2000. Boken utspelar sig vid tiden för den första intifadan, 1987-1988 och vi möter Mirjam och Shoshanna, två kvinnor med mycket olika bakgrund, två mödrar som ångestfyllt följer sina söner som är soldater i Israels armé. Men de följer också Abdul, palestiniern som tvingats fly hus och hem, och vars kamp förs vidare av hans sondotter. Deras söner och döttrar ärver sina föräldrars konflikt men blir till slut också dess offer. 

Till den nya upplagan har författaren skrivit ett efterord där hon bl a säger: “Det är inte fråga om optimism eller pessimism. Utan om att freden är nödvändig och att det ömsesidiga erkännandet är oåterkalleligt och att freden därför kommer till slut.”

DEN SISTA KVINNAN FRÅN UR

Romanen återberättar den bibliska historien om Abraham och Sara, men utifrån ett nytt kvinnligt perspektiv, där Sara och den värld hon kom ifrån, står i centrum. Det är en lyrisk men samtidigt kraftfull roman, som låter läsaren komma de bibliska människorna mycket nära. Den är också en av svensk litteraturs starkaste skildringar av ofrivillig barnlöshet. Boken har utkommit i olika ny- och pocketversioner och funnits i tryck och till försäljning i över tjugo år.

VÅRA BIBLISKA MÖDRAR

Detta är en bok om Gamla Testamentets kvinnor. Här beskrivs kvinnornas förhållande till Gud, till männen, till kärleken och sexualiteten, till sönerna (döttrar förekommer inte!) och till varandra. I individuella porträtt av Eva, Sara, Rebecka, Rakel och Lea, Mirjam, Rut och Ester får vi stifta bekantskap med bittra barnlösa kvinnor, hänsynslösa mödrar, rivaliserande systrar, profetissor, nationella befrielseledare och drottningar.

Våra bibliska mödrar handlar om Bibelns kvinnobild, som lagt grunden till synen på kvinnan i vår kultur. Rötterna till kvinnans underordnade ställning inom familjen, i samhället och i religionen.

Våra bibliska mödrar har fått status av en klassiker; den har funnits till försäljning i över 20 år, den har använts i undervisning om religion- och kvinnofrågor från grundskolenivå till universitet och den har inspirerat många läsare/kvinnor att intressera sig för religion.

EMMA GOLDMAN: DEN DANSANDE AGITATORN

Emma Goldman (1869-1940) kom som 17-åring till USA, där hon anslöt sig till den anarkistiska rörelsen. Som agitator blev hon sin tids kanske mest omtalade radikal i sociala, politiska och sexuella frågor. För henne var kampen för anarkismen intimt sammankopplad med kampen för kvinnans frigörelse. Hennes hävdande av känslans, sexualitetens och det personliga livets relevans för samhälleliga förändringar har” gjort henne till en viktig inspirationskälla för den nya kvinnorörelsen i USA.

“Den dansande agitatorn” innehåller några av Emma Goldmans viktigaste essäer samt utdrag ur hennes berömda självbiografi och ur hennes omfattande korrespondens. Urvalet koncentreras kring hennes konkreta ställningstaganden på tre områden: kvinnofrigörelsen, den auktoritära socialismen samt våldet som kampmetod. Emma Goldmans visioner hör fortfarande framtiden till, men de frågor hon diskuterade och den kamp hon förde är dagsaktuell.

ALLT GENAST!: EN ROMAN OM KÄRLEK OCH REVOLUTION

Allt Genast är Anita Goldmans debutroman. Den skildrar hur en ung kvinna – medlem i ett kringresande anarko-pacifistiskt teatersällskap—försöker leva teorierna och tron på egendomslöshet och frihet i sitt personliga liv, genom att acceptera hur mannen vid hennes sida även har ett förhållande med en annan kvinna i kollektivet. Romanen bygger på Anita Goldmans personliga erfarenheter som medlem av det internationellt kända teaterkollektivet The Living Theatre under några år vid 70-talets mitt. Romanen sågs som en del av en våg av ”självbekännande” feministisk kvinnolitteratur under 70-talets senare del. Romanen blev mycket omtalad och gav författaren en omedelbar plats i den svenska offentligheten.